Puhh, då var man mätt som en plätt efter fredagens mumsiga middag. En smarrig wook med vitlöksmarinerade grönsaker, fläsk kotlett, nudlar och en god men väldigt stark sås. Citronen räddade mig och Oliwer! Lillfisen ligger nu nerbäddad i soffa och kikar på tv, Micke diskar och jag letar film. Hitta en som verka okej, the truth heter den. Får hoppas den är bra!

 

Annars har jag jobbat idag. I morrse var jag även hos en gammal vän på frukost. Vi satt ner och pratade, drack kaffe och mumsade salamie&brie smörgås. När vi satt ner senast och drack kaffe tillsammans minns jag inte. Vi snackar år, mååånga årsedan, Vilket ioförsig har haft sina anledningar. Tiden läker alla sår sägs det, och det är väl först nu, flera år senare som jag känner så. Att kunna förlåta andra människor är en befrielse, både för sig själv och för den som blir förlåten. När någon gjort en illa är det naturligt att känna sig sårad, ledsen, besviken och arg. Men om man inte kan glömma och förlåta det som hänt så övergår besvikelsen så småningom till bitterhet. "Att förlåta är att sätta en fånge fri och upptäcka att den fången var du själv ". Detta känns i alla fall bra, och det menar jag ända in i hjärtat. "Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt.

 

Kram till er alla!