Sitter och läser lite om löpning, hur jag ska lägga upp träningen på bästa sätt osv. När man bestämt sig för att köra gärnet så är det lätt att man springer för ofta och för långt på en gång. Jag som har haft ont i knäna i perioder ska verkligen vara försiktig för annars kommer det sluta med att jag tränar en månad alldeles för hårt och sedan lägger knäna av. Så att springa två dagar i rad som jag annars gjort ska jag sluta med, då man ska ha en vilodag emellan för att undvika skador. Har även satt upp ett mål nu, att klara springa en mil! 10 -kilometerssträckan kräver en specialiserad och målinriktad träning under en längre period och kan i motsats till 5 km inte genomföras på bara ren vilja. Känns bra att jag har satt upp ett mål att träna till. Bara träna träna träna och tillslut kommer jag klara att springa 1 mil, shit det är långt alltså. Hjärnan är min värsta fiende. Måste intala mig själv att det är nu jag ska rycka, trots mjölksyran i benen och blodsmaken i munnen. Dela upp de sista kilometrarna i mindre bitar. Fokusera tex. på nästa kurva eller nästa löpare som jag är på väg att passera. Tänka positivt och bombardera kroppen med signaler om att jag självklart ska klara det!