Detta eländiga trista mörker.....

 
Äntligen hemma, duschat & hoppat i mjukiskläderna! Har jobbat 8-15 idag, dagen har sprungit iväg jätte snabbt då det var mycket att göra på lunchen. Johanna jobbade även idag, skoj :))
 
När jag slutat & hämtat Oliwer så tog vi en promenad ner till stan för att kika in på bibblan en sväng. Var jätte längesedan jag var där. Behövde en bok som jag kan läsa dessa mörka & tråkiga höstkvällar. Hittade två stycken till mig och tre till Oliwer. Eftersom det pågår pott träning här hemma (vilket går sådär förtillfället) så tänkte jag köpa en "pott bok". Fick hjälp med att hitta tre böcker. Kiss boken var väl sådär...haha. Handla om massa djur och hur dom kissade osv. Oliwer skrattade iaf!
 
 
 
 
Ja, som ni ser på bilden ovan hittade Oliwer ett akvarium med fiskar. Där blev han fast hur länge som helst!
 
Väl klara inne på bibblan så hade klockan redan slagit fem och det var precis kolsvart ute. Usch gillar inte att det blir mörkt så tidigt :( Dagen känns mycket kortare! Eftersom det var mörkt och även hade börjat regna så kan jag lova er att jag ångrade att vi gick ner till stan eftersom vi nu var tvugna att knalla heeeela långa vägen hem. Inget regn skydd till vagnen hade jag med mig häller. Så kan säga att jag gick banne mig i raket fart med vagnen upp för stockholms backen!
 
Och om det var skönt att komma in...en varm dusch satt som smäck kan jag säga!!
 
Nu har jag och Oliwer kikat i böckerna vi lånade och nu är det dax för lite kvällsmat och sedan blir det soffan en stund innan han ska hoppa i säng.
 
Föresten skrev jag igår att jag skulle kika på bröst cancer galan och kanske skulle gråta en tår eller två. Kan ju säga som såhär...jag stor tjöt! Tårarna sprutade hej vilt och jag hade svårt att somna efter jag stängt av teven. Fy sjutton vad jag lider med dessa familjer. Kollade ni? När dom visade pappan med dom fyra sönerna...och dom stod vid sin mammas grav. "Hej då mamma". Ne fy..var knappt jag kunde kolla. Tänk att få beskedet att veta att man ska dö. Man kommer inte få se sina barn växa upp och man vet att man snart inte längre kommer att finnas. Man kommer lämna sin familj, vänner, släkt osv. ALL STYRKA TILL ER!! <3<3
 

Jag hoppas ni alla har skänkt en slant och att ni bär ett rosa band på eran jacka/väska.
 
Tillsammans kan vi komma framåt i forskningen!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0