Då var man hemma igen. Borta bra men hemma bäst så att säga. Ska väl ta att sammanfatta helgen lite. I lördags jobbade jag till kl två sen gick jag direkt till solariet och bättrade på brännan lite. Gick sedan tillbaka till jobbet igen för att vänta på att Anna och & Frankie skulle bli klara då jag skulle följa med dom hem. Anna hade nämligen lovat mig att fixa mina naglar :) Gjorde inte förlägning utan hon gjorde dom med färg och något stärkande som gör att det håller i tre veckor. Blev en snygg brun färg:) Fick dom även filade och allt så nu har jag perfekt form på dom. Tusen tack Anna!

Sedan blev jag upphämtad av Lina, vi plockade med oss en kebab pizza på vägen som aldrig har smakat godare...hade inte ätit sen frukost så åt som aldrig förr. Sen var det dax att hoppa in i duschen och göra sig i ordning. Sedan kom Johanna och vi drack vin, snackade skit och hade allmänt trevligt.

Bjuder på två bilder dock dålig kvalitet.





Kl elva var Gika så snäll och körde ner oss till stan. Blev först mumma, sen statt och till sist kg5..Vette sjutton hur vi hann med alla ställen så snabbt för kl halv två låg vi nerbäddade i Linas säng med kebab pizza rester och somnade på två röda. Va iaf en lyckad och trevlig kväll! I går vakna vi hyffsat pigga och inte alls bakis. Som sagt va Oliwer med oss hela dagen vilket va underbart då jag inte träffat honom sen i fredas. Att det kommer va såhär nu att jag inte kommer träffa honom varje dag har jag försökt förtränga..har väl inte velat inse att det inte kommer bli som förut. Iaf inte under sommaren då han kommer få va med sin pappa när han har semester. Jag är rädd för framtiden och hur den kommer att bli. Det här är det sista jag trodde och det sista jag vill. Men man måste vara två för att vilja och när den andra för längesedan gett upp då kan man inte göra någonting.
Är så jädra rörigt i mitt huvud och jag vet inte vart jag ska börja med saker och ting...Jag ska iaf försöka njuta av min semester nu och ha en bra sommar med min son.


...Jag har alltid varit ärlig mot personer som betyder något för mig. Hatar att bära på hemligheter eller att ljuga. I vissa fall kanske det vore bättre med såkallade "vita lögner". Iaf...vi alla gör misstag i livet. Att handla först och tänka sen har vi alla gjort. Därimot är det viktigt att man har en spärr och inte går över gränsen allt för långt. Jag valde att va ärlig för att det inte skulle bli en höna av en fjäder. Vilket det blev ändå, att det sedan inte spelar någon roll vad man säger för att endel drar sin egen historia eller väljer att tro det dom vill tro. Mer kan man inte göra än att säga som det är..jag vet vad som är sant och inte. Vad det sedan försigår i andras huvuden tänker jag nu ge blanka fan i. Har tillräckligt att tänka på som det är. Alla mina tankar och all min energi går till min son. Jag måste rycka upp mig och tänka framåt även fast det känns piss och skit. Jag har valt att ta dagen som den kommer men verkligheten kommer i kapp en och jag måste börja ta tag i saker för att allt ska bli så bra som möjligt. Det kunde varit värre, och det finns dom som har det värre. Det är inte första gången i ens liv som man känner tomhet och hopplöshet. Att man gråter på kvällen och tänker det här kommer aldrig bli bra det kommer inte alls lösa sig! Men allt löser sig...det gör det. Skillnaden denna gång är att man är inte ensam, man har ett barn som är hela ens värld och som man vill det absolut bästa för. Att det blev såhär när Oliwer finns med i bilden det svider...det svider något fruktansvärt. Men nu är det såhär...och det enda jag kan göra är att göra allt i min makt för att han ska ha det bra och att hans vardag ska flyta på som vanligt och att han har trygghet i livet. Det är det enda som betyder något.