Saknar min fina Nemo nått fruktansvärt.
Sitter & tittar på bilder..börjar tänka på honom
å då känns det så konstigt att han är borta..
Man har ju vant sig vi det nu...att han inte är
vid dörren när man kommer hem...att han inte springer
runt benen när man öppnar kylskåpet å jamar
så där fult som bara han kunde...eller allt hår
i soffan..helt plötsligt är det så rent överallt..

Men jag skulle gärna ha tillbaka allt hår..
all kattsand han skvätte så jag fick damsuga 700 gånger i veckan.
Allt det där jobbiga...å allt de mysiga...när han puffa en i ansiktet
på morgonen å jama, "typ gå upp nu"...eller när han va gosesjuk
när man kom hem från jobbet å ville ligga i knät nonstpop..
När jag låg i badet å han ställde sig på baktassarna för att leka
med skummet..

Han finns alltid i mina tankar å i mitt hjärta!