Nu bor jag hos mamma  & pappa. Känns konstigt. Känner mig så tom, går inte att beskriva känslan. Hela hjärtat värker. Du var mitt allt, luften jag andades. Du var den vackraste människan i mina ögon. Finns ingen som visat sådan stark kärlek som du gjort. Aldrig någonsin visat ett tecken på att kunna såra mig. Gav dig allt, hela mitt hjärta, min själ. Och om de inte räckte så vet ja inte vad jag mer skulle gjort.

Vet inte hur jag ska kunna lita på en människa igen. För om jag inte kunde lita på dej vem kan ja då lita på? för jag litade på dig, till 100 %. Det var du som inte litade på mig. komiskt nog...Nu ska ja försöka lämna detta bakom mig. Är trött på att ständigt tänka på det och prata om det. Trött på att få panik å gråta floder. Ni är inte värda mina tårar.